...ett år har gått...ett år som jag fått kämpa extra hårt...att bli själv med tre små barn är ingen dans på rosor ska ni veta...men när jag tittar på mina fina barn så får jag styrka...att orka kämpa vidare fast jag ibland bara vill lägga mig ner och gråta...d gör jag ibland oxå...i min ensamhet...när krafterna tar slut för en stund....livet känns så orättvist ibland men oftast tänker jag på hur mycket värre d kunde varit...jag har tre friska barn fyllda av kärlek,jag har ett hem,jag har ekonomi,jag har familj och vänner som alltid finns där!...jag har en utbildning,jag kommer ha jobb den dagen jag inte är mamma ledig längre...jag har varit med om jävligt mycket i mitt liv som stärkt mig och byggt upp mig till den jag är idag..jag har insett vilka som verkligen betyder något..som finns där när man mår som sämst..jag kan räkna dom vännerna på två händer... Jag har varit längst ner på botten så nu kan jag bara se framåt...än är det några bitar kvar innan jag kan gå vidare helt men d få bitarna ska inte få stoppa mig från att bli hel igen...jag VET att jag kan! Jag VET att jag är bra....ska bara inse d när tårarna rinner oxå för att jag har slut på kraft....

Jag är ändå på nått sett glad ändå för allt skit som hänt i livet för nu vet jag vart jag inte ska gå om jag stöter på samma sak igen...nästa gång väljer jag den andra vägen...

Måste även skriva tack till dig...du har fått mig att le igen...även om d inte kommer leda dit vi båda helst vill pga av alla hinder just nu...men du har iaf fått mitt hjärta att slå några xtra slag;-) och varje dag med din kärlek gör mig så glad;)..ego boost! Haha! Punkt!

Nä hurrni nu bölar jag snart så jag slutar här!

Ps.tack även till alla svin som tryckt ner mig...sorry men ni lyckas inte med det längre så fuck you! Ds